Nu har vi avslutat verksamhetsåret 09/10. Detta har varit ett fantastiskt år i LUST. Ni har slitit och kämpat och gjort något helt ofattbart. En succéturné med Först Föds Man Ju i AF Bostäders område under sensommaren, The Importance of Being Earnest den första engelska produktionen i Athen med 120 % sålda biljetter, en fantastisk huvudproduktion i konsertsalen där vi tog oss till bland annat Oxelösund i Den Gråtande Polisen och Elizabeth den gigantiska internationella produktionen som fyllde scenen med 24 skådespelare, även den i konsertsalen. Detta toppades med Hemligheternas tält under en galen karnevalen där mycket gick fel och en hel del blev rätt.
Det LUST medlemmar har gjort denna termin ÄR makalöst. Det vi framförallt har lyckats med är att visa att även vi, som teater, kan frodas och bidra ekonomiskt till AFs verksamhet. Detta verksamhetsåret har gjort det inget annat år gjort.Vila ut nu och njut av vad det än ni ska göra! För till hösten så startar vi igen under Marcus Björkqvists ( som nås på: forman [snabelus alfus] lundsstudentteaster.se ) ledning och jag är säker han kommer leda er på härligt galna äventyr. Jag kommer finns med någonstans i bakgrunden, och vi ses säkert vid baren!
För min del vill jag tacka er för allt ni gjort! Det har varit en galen kul utmaning att leda detta utskott! Vi har skapat glädje, vi har berikat vår fritid och möjliggjort den kreativa kraften inom utskottet och Lund, att skapa något enastående!
Nikolas Pieta Theofanous
Teaterförman 09/10
Nikolas Theofanous
En liten tisdag, en liten onsdag och en liten torsdag sen är det karneval.
Spännande och väldigt märkligt.
Hemligheternas tält kommer bli något alldeles extra, Det är vi många som vet efter kvällens genrep av söndagens manus. Så mycket mer än så kan jag inte avslöja.
Pepp till alla som arbetar hårt i dagarna. Nu kör vi!
Disa Nordling
AaAAaaaaa! Villken kväll! Hur glad blir man inte som valberedning när massor av nomineringar kommer in och hur många som helst tackar JA?? Vilket intresse! Vilka fantastiska kandidater! Vilken ...eh..asjobbig uppgift! Nu har vi äntligen pratat, ringt, ringt upp, ringt upp igen, intervjuat, diskuterat, blött och stött och svettat oss fram till ett resultat - en styrelse och en förman! Kanske det svåraste beslut en LUST-valberedning fått fatta på mycket länge då vi haft så många superbra kandidater. Alla som deltog i processen hade massor att bidra med och vi gillade verkligen inte att behöva välja bort folk - det är dock helt fantastiskt att så många vill och vi uppmanar er alla att komma igen och kandidera nästa år!
På onsdag 7/4 presenterar vi förslaget - kom dit för guds skull och delta i röstandet! (vi skickar också ut förslaget på mail imorgon så ni får lite tid att fundera).
Kom på mötet och diskutera, ställ frågor - kanske motkandidera och framför allt rösta! Peppa andra att komma! Detta är VIKTIGT!
Som valberedning måste vi tillslut uppmana er att fundera noga över vårt förslag. Vi som suttit och tänkt på detta i massa veckor och intervjuat alla har verkligen jobbat för att få ihop den grupp som vi tror kommer leda studentteatern bäst under nästa år. Säkerligen - som på alla andra terminsmöten - dyker det upp något nytt och oväntat. Och som sagt - de som kanske motkandiderar är starka kandidater. Men tänk gärna en gång extra på just vårt mycket genomtänkta och framsvettade förslag.
Vi ses på onsdag!
/Eder valberedning (Anja, Elisabet, Tova och Nikolas)
Tova Bennet
Jag blev kallad "fd producent" i ett sms igår, och var tvungen att påpeka att tekniskt sett är det där "fd" inte riktigt sant ännu. Någonstans så trodde jag att Den Gråtande Polisen lades bakom oss när vi bar ut den sista säcken skräp och diskade de sista besticken, att äventyret tog slut med den där lilla tåren jag fällde när jag vandrade själv genom Lundagård i fredags eftermiddag och vände mig om för en sista titt på borgen och ljusen och Malmögänget som var på väg mot bussen på Bankgatan.
Likförbannat sitter jag här tre dagar senare, med den där evinnerliga Excelbudgeten, med en medproducent som har kvitton upp till armbågarna, och äter överbliven mjuk pepparkaka och fyller i Folkuniversitetetdokument. Och jag inser nog lite att nä, saker och ting är liksom aldrig över på riktigt. Man tänker "jaha, det var det" men glömmer vad man får med sig, hur man förändras, vilka människor man behåller. Även om jag snart är den där "fd producenten" så betyder inte det att den här hösten, den här galna fina omvälvande hösten, är något jag bara kan lämna bakom mig. Det är ni för fina för. Ni, som gjorde den här produktionen till något av det bästa jag någonsin producerat, ni, som gör mig knäsvag av stolthet och beundran, ni, som jag bara vill krama för att ni är så genuint fina människor.
Superlativen har haglat under hösten, men jag vet inte hur något annat skulle vara möjligt. FAN vad bra ni är. Vad vi är. Vad det blev. Det mest fantastiska? Polisen har slutat gråta, den feta damen har sjungit klart, men det är inte slut för det. Klappa dig själv på axeln, krama varandra, håll kontakten, recitera repliker när tillfälle ges, drick öl ihop, var nostalgiska, och fortsätt framför allt vara de fina fina människorna som ni är.
Vi ses nästa år!
Oändligt med kärlek,
Kajsa Magnusson
av lördagen. Succéföreställning följdes av succéfest, sju på morgonen gick jag hem genom Lund med världens godaste nattsvampstuvning (och några öl) i magen, med en så himla god känsla av "fan! att vi gjorde det!".
Utdrag ur mitt tal under middagen:
"i ett sällskap av professionella strävar man själv efter att bli professionell. Och i ett sällskap av professionella blir varenda timme på expen som en minut. Ikväll firar vi vår fantastiska ensemble som fick stående ovationer och blev inkallade två gånger. Men vi firar också alla andra som inte fått stående ovationer men som verkligen förtjänar det"
Precis så är det. Jag vill ge varendaste människa i den här produktionen en alldeles egen stående ovation, för sådan kvalitet ni håller! Vad professionella ni är! Jag kan stolt säga till alla jag känner "kom på en fantastisk föreställning" och mena det.
Tack så himla mycket. För att ni är så duktiga, så dedikerade, för att ni jobbar så hårt, men också för att ni är så fina människor.
Mer sappy blogginlägg (om det går) kommer fredag, när allt är över. Fram tills dess kör vi, eller hur?
Kajsa Magnusson
Lunds studentteater jag funderar på dig, jag tänker på pjäsen, jag tänker på teatern. För ett år sedan kom jag hit och jag fann ett slags hem jag aldrig tidigare mött. Ett forum där människor får synas och en plats där känslor flödar och ger livet mening.
Det här inlägget blir smått sentimentalt och i viss mån banalt men ack så betydelsefulla alla ni varit för mig och för många andra. Teater ger möjlighet att få utlopp för det vi alla vill få utlopp för, att visa upp sig själv på ett barnsligt och främjande sätt. I dagens samhälle finns tendenser som tyder på att vi glöms bort i mängden, att människor drömmer drömmar som dem aldrig får pröva på. Allt ska gå snabbt, alla ska vi slita oss isär mot den stora lyckan och det perfekta självet. Att söka sin egen mening är för mig en stor del av livet, men med den hets som pågår, glöms allt lät bort. Den lilla värmen som blir stor i mötet emellan människor. Människor som spelar teater och gör det i Lunds studentteater.
I all oändlighet hade jag kunna språka kring detta men jag vill säga hej och tacka till er alla.
Den gråtande polisen är en underbar pjäs och hösten har varit otroligt rolig och nu ser vi början på slutet, något som ska bli oerhört spännande. Vi ska upp där på scen med en femårings darr i benen och släppa ut allt vi kan, för vi har mycket att ge. På vår lilla scen i denna lilla förening. Lådorna ska flyttas, Fröijd ska gråta bakom scen, den gudomliga maten ska ätas, dem ypperliga kostymer ska visas upp, våra vackra sminkade ansikten ska glänsa, vår teknik ska bära fram föreställningen, dem stadiga väggarna kommer att hålla. Vi kommer att hålla jävligt bra. För det här är teater och det här är jävligt bra. Det här är inte teater, det här är livet. Så lev. Så berusa er. Tack för mig.
"Teatern är det underbaraste av alla gömställen för dem som i hemlighet har stoppat barndomen i fickan och gett sig av för att leka vidare till livets slut." M.Reinhardt
Henrik Anagrius
Okej, mitt "vi är nog klara snart"-inlägg vid halv sex igår var mycket optimistiskt. Jag tror klockan var runt tolv när jag, Disa och Malou stod och försökte hitta rätt nycklar för att låsa alla dörrar vi öppnat under dagen, sist kvar.
Dock ska det sägas att det kändes mycket fint att kika in i Konsertsalen i förmiddags och se scenografi i full gång med att måla väggar vackert sjuttiotalsbruna. Vi tröttnar inte helt enkelt!
Jättetack till alla som var där igår, och till er som inte var där men ändå bidrog (sexmästeriet framför allt!). Vi tar oss över ett hinder i taget och vi har förbannat roligt på vägen!
Stor kram från stolt producent
Kajsa Magnusson
Det känns lite som om dagen börjar gå mot sitt slut, vilket mycket väl kan vara världshistoriens största illusion. Kostymgruppen har gjort sitt, fixat i ordning Röda Rummet med namnskyltar ovanför allas klädbyten och sytt färdigt fantastiskt fina änglavingar. Scenografi med vänner har äntligen börjat bära upp kulisser på scenen för att målas. Producentassistenterna Ellen och Linn måttar premiärfest, Stina, Sao-Mai och Svalle håller fortfarande på med skylten och Ronald pratar teknik innan det är dags för honom att droppa av.
Davids kamera håller fortfarande på och klickar bakom min rygg, det kommer att bli en imponerande bildspelssekvens. Allt som allt har folk gjort ett himla fint jobb idag. Förhoppningsvis är det största jobbet gjort - vi är på väg! Det blir nåt av det här på riktigt!
Kajsa Magnusson
Här bloggar vi som för närvarande är aktiva i någon av Lunds Studentteaters verksamheter under informella former. Vi ser bloggen främst som en kanal att ventilera våra tankar i och kanske till och med få en snabb återkoppling genom, både från aktiva medlemmar men även från andra som kanske inte han något med studentteater att göra.
Kommentera gärna vad som skrivs här om du vill. Kom dock ihåg att det bloggarna skriver inte nödvändigtvis reflekterar hela organisationens åsikter utan är i första hand snarare respektive persons individuella uttryck.